Energiförhandlingar

Med anledning av ryktena om energiförhandlingar så noterade jag här på Bluesky:

Jag är oroad att de där förhandlingarna om energifrågan som påstås pågå förs av personer som inte förstår sig på teknikutveckling och ’learning curves’. Det finns utrymme för pyramidalt dåliga beslut…

— rdjonsson (@rdjonsson.bsky.social) September 4, 2025 at 7:28 AM

Det var inte tydligt vad jag menade med att det är ett helt system vi pratar om. Så jag satte mig ned och skrev ett litet förtydligande som jag sedan använde i några interna forum. Men eftersom jag ser att frågan fortfarande lever så lägger jag texten här också.

Vi står inför en omfattande energiomställning, inte bara i Sverige. Det är ett globalt teknikskifte, med potential att vara lika omvälvande som industrialiseringen på vissa sätt. Den största skillnaden sol och vindkraft medför jämfört med fossila bränslen är att det är fullt möjligt för alla länder att bli energioberoende. Dagens system ger energiproducenterna makt att ta ut en stor del av överskottet (eng. rents) genom att de kontrollerar en nödvändig resurs. Det är inte olikt hur markägande adel kunde ta ut enorma rikedomar genom att kontrollera den tidens viktigaste resurs. Det kommer alltså att få geopolitiska konsekvenser att vi frigör oss från beroendet av fossila bränslen.

Det som gör det så viktigt att inte fatta några stora politiska överenskommelser just nu, utan att faktiskt göra en ordentlig utredning är att det är alldeles för få människor som faktiskt förstår sig på exponentiell utveckling. Tro mig, jag undervisar ingenjörsstudenter om det här varje år. Det är inget vi människor är bra på att förstå intuitivt. Vi har redan passerat nivån när sol och vind är inte bara det snabbaste sättet att bygga ut energiförsörjning, det är också den billigaste.

Men, och det här är viktigt, den installerade mängden solpaneler dubbleras på ungefär tre år. De senaste decennierna har varje dubblering inneburit en prisminskning med 20%. Om den trenden håller i sig i säg ett årtionde till, vilket troligen är konservativt med tanke på att nya material med bättre egenskaper hela tiden utvecklas i labben, samtidigt som produktionssätten effektiviseras, så kommer priset om tio år att vara hälften av vad det är idag. Vi kan inte låta beslut om det här förhandlas fram som en politisk överenskommelse utan att vi tar hänsyn till att förutsättningarna år 2035 kommer att vara ännu mycket mer till fördel för sol, vind och batterilagring.

Litium och mineraler då, säger någon? De är viktiga, men kommer aldrig att medföra samma makt och inflytande, eller ens i närheten av samma ingrepp i naturen som utvinningen av kol och olja. Det finns en viktig skillnad nämligen. Vi eldar inte upp litiumet. Ett batteri kanske har en livslängd på 20 år men efter det är det fullt möjligt att återvinna över 90 procent av de ingående beståndsdelarna. Eftersom teknikutvecklingen går så snabbt så kommer det att gå att få ut mycket mer batterilagring av de 90 procenten i nästa generations batterier. Det troliga scenariet är att vi kommer att bryta all litium vi behöver under de närmaste årtiondena, sedan räcker återvinningen för att täcka behovet för överskådlig framtid. Dessutom uppfinns nya batterikemier hela tiden. Till exempel börjar natrium-jon-batterier att finnas kommersiellt redan idag. Natrium kommer vi inte att få slut på.

En annan invändning är att vi behöver kärnkraft för att balansera systemet. Det är inte heller sant. Dagens omformare i kombination med lagring kan fungera lika bra som stabilisatorer. Det kallas grid-forming i kontrast till grid-following. De kan till exempel också gör att mindre delar av elnätet kan fungera även om det skulle kopplas loss från stomnätet på grund av något avbrott.

Transportsystemet behöver elektrifieras. Personbilsflottan kommer att utgöra ett utmärkt potentiellt energilager. Men det kan bara realiseras fullt ut om vi investerar i elnätet på ett sätt som gör det möjligt. Tung trafik och kollektivtrafik har större effektbehov och mindre potential att agera lager och ställer också högre krav på effekt vid laddning. Redan idag är effektbrist ett reellt problem för SLs spårtrafik. Samtidigt står transporterna av fossila bränslen för en ansenlig andel av dagens godstransporter. En andel som försvinner helt när vi slutar använda dem.

Vi behöver också reformera elmarknad och ägarförhållanden så att de underlättar en omställning. Det kommer att krävas en annan struktur för att hantera många små elproducenter jämfört med dagens få stora. Till exempel borde vi kunna låta kommunerna ta över de lokala elnäten medan staten står för den långväga överföringen. Då kan olika kommuner (alt. regionen i tex Stockholm) bygga elnät utifrån sina förutsättningar och behov. Glesbygd har andra förutsättningar än städerna, till exempel genom att en mycket större andel av hushållen kan producera el själva genom att ha solpaneler på lagårdstaket. Städerna å andra sidan får förlita sig mer på att köpa in el utifrån.

Industrin behöver också elektrifieras fullt ut. Det kommer att kräva mer elproduktion. Lyckligtvis så är de tekniker vi ser för till exempel ståltillverkning eller där vi behöver värme för processerna sådana att de lämpar sig utmärkt för energilagring. Billig el när det är soligt eller vinden blåser kan användas för att framställa vätgas som behövs i ståltillverkning, eller användas för att värma en gigantisk låda med sten eller salt, som sedan kan användas för processvärme med hjälp av värmeväxlare. Det innebär att de största förbrukarna kan ha egna lager så att de inte behöver köra för fullt de där dagarna på vintern då det varken blåser eller är sol.

Vi ska förstås inte stänga den kärnkraft vi har utan köra den så länge det går att hålla dem igång. Vi kan också investera i att uppgradera vattenkraftverken för att få ut mer energi ur de magasin vi redan har. Det finns också anledning att fortsätta forskning och utveckling inom kärnteknik för att om möjligt återanvända utbränt kärnbränsle för att minska problemet med lagring. Fusion har ju tyvärr legat 20 år fram i tiden i minst 40 år så det kanske vi inte ska lita för mycket på, men det är värt att fortsätta forska även på det för potentialen är förstås enorm. Slutligen, det finns också stor potential i att fortsätta effektivisera vår energianvändning. Nya material, bättre återvinning och ambitionen att ha en mer cirkulär ekonomi kan mycket väl betyda omfattande vinster i energianvändning. När använder engångsartiklar så är den energi vi använt för att producera dem i praktiken förbrukad, medan sådant som kan återanvändas ger mer användning för samma energi.

Det ska sägas att jag inte är expert på just energisystem så ni får själva avgöra om det jag skriver är rimligt. En möjlig anledning till att det har någon liten trovärdighet är att jag är disputerad (infrastruktur) ingenjör (tekn fysik) och tänkt på samspelet mellan infrastruktur och samhällssystem i 25 år. Det är ingen garanti ska sägas, för det finns gott om professorer med tokiga idéer. Caveat emptor... Det är för sent på kvällen för att göra en referenslista men om ni vill veta mer om ny teknik inom elektrifiering och energiomställning så kan jag rekommendera https://volts.wtf som är en podcast av en extremt erfaren journalist som har jobbat med de här frågorna i årtionden. Där finns det exempel på många av de saker jag skriver om ovan. Jag kan också rekommendera en ny bok, Here Comes the Sun, av Bill McKibben, en journalist som ägnat sig åt klimatfrågan sedan 1980-talet.