Lycka och ondska
“I wish it need not have happened in my time," said Frodo. "So do I," said Gandalf, "and so do all who live to see such times. But that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given us.” - J.R.R. Tolkien, The Fellowship of the Ring
I en bluesky-tråd om lycka i en miserabel tid för världen kom jag på mig själv med att höra Ian McKellens röst i mitt huvud när jag skrivit mitt svar. Det kanske var ett tecken på att formuleringen blev lite melodramatisk. Men medan jag ägnade mig åt söndagsmorgonkaffet så råkade det knytas ihop några trådar i mitt huvud om hur vi kanske ändå ska lyssna på Gandalf lite mer. Fortsättningen blev också tidvis melodramatisk.
Min inledande invändning handlade om att det är så lätt att falla in i tanken att det finns ett idealtillstånd för världen och att vi avviker från det. Det är inte ovanligt bland politiska ideologier och filosofiska idéer att resonera om rättvisa genom att konstruera den ideala världen i teorin som ett sorts riktmärke att arbeta mot. Det är i bästa fall harmlöst men hjälper oss inte särskilt mycket i den verkliga världen.
I ett välställt optimeringsproblem så har vi en funktion som beskriver det vi vill optimera, vilka variabler vi kan laborera med och möjligen också med en uppsättning randvillkor. Allt vi behöver veta om problemet finns i dessa tre. Det går då att beskriva vilka villkor som behöver gälla för det optimala tillståndet. Det här är till exempel vad Rawls gör. Det finns några problem med det.
Vi stannar i det matematiska landskapet lite. Tänk att vårt samhälle befinner sig i ett tillstånd som inte är den ideala, men att vi vet vad den ideala situationen är. Då kunde vi förstås önska att vi kunde hoppa till idealtillståndet direkt, men det finns inget som garanterar att det finns en väg att gå från vårt tillstånd dit vi vill vara som inte har oacceptabla effekter på människors liv. Något som revolutionärer ofta bekvämt nog bortser ifrån.
Men en ännu större invändning är förstås att samhället inte är ett välställt optimeringsproblem alls. Det är snarare fullt av så kallade 'wicked problems'. Att veta svaret på ett förenklat teoretiskt optimeringsproblem är varken tillräckligt eller nödvändigt för att lösa våra verkliga problem. Det här är inte en originell tanke, just den här formuleringen finns hos Amartya Sen (The Idea of Justice, 2009).
Den direkta faran med ideologiska fantasibyggen är som nämnts att vägen till utopin ofta är kantad av offer. Karin Petterssons utmärkta text "Världsordningen faller – vi behöver bättre svar" (Aftonbladet, 11 apr, 2025) tar i ett avsnitt upp hur 90-talets globaliseringsprojekt samtidigt som det ledde till produktivitetsvinster också drabbade enskilda människor genom outsourcing och nedläggningar. Det är vad som händer när den ideologiska eller ekonomiska logiken bygger på teorier som har glömt bort att det finns människor därute som påverkas av besluten. Det är inte ovanligt i politiken och det är tyvärr lätt att hitta exempel både från höger och vänster.
Det är dock andra delen av mitt svar som har mer med Gandalf att göra. Frågan är ifall det går att försvara att vara lycklig i en värld med Gaza, Ukraina, klimatkris och fascister i. Här vill jag hävda att det inte bara är försvarbart utan hela poängen är att försöka. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att striden inte står mellan de som läst Ayn Rand och Tolkien utan mellan dem som förstått Lord of the Rings och de som inte gjort det.
"There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs." - [John Rogers, Kung Fu Monkey -- Ephemera, blog post, March 19, 2009]”
Systemtänkaren Donella Meadows varnar för vi ofta låter det vi ser omkring oss sänka våra förväntningar och på så sätt göra nästa försämring mer trolig. Omvänt, mer positivt, har Gloria Steinem uttryckt hur centralt hoppet är och att vi påverkar världen genom vad vi förväntar oss av den (till exempel här). Hoppet, och vår världsbild kan vi påverka, oavsett hur mycket vi konkret kan eller inte kan påverka hur världen ser ut.
Det är också vad sådana som Thiel och Musk verkar missförstå helt med Tolkiens verk. Av allt att döma verkar de tro att den handlar om identifiera ondskan och bekämpa den med svärd, att bli en så mäktig krigare som möjligt. Men Tolkiens bild av ondska och godhet är subtilare än så. På samma sätt som hos Augustinus så uppstår ondska när någon väljer att inte vara god. Striden står hela tiden inom oss, det är vi själva som väljer att inte vara goda. Att Tolkien lät Sauron manifestera ondskan blandar bort korten lite och gör att det ytligt ser ut som att godhet handlar om att kämpa mot ondskan handgripligen. Men det är inte så subtilt att någon egentligen behöver missa det. Både Gandalf och Galadriel ställs direkt inför valet att låta ändamålen helga medlen litegrann men klarar provet och förblir goda. Tech-oligarkerna har däremot tydligt greppat efter maktens ring, och oavsett om de hade goda eller onda avsikter tidigare så har de förlorat den inre striden, inte bestått det prov Tolkiens rollfigurer klarade.
Därför tror jag att det bästa vi kan göra med den tid vi blivit givna är att inte tappa hoppet, att komma ihåg att en bättre värld är möjlig och att inte sänka förväntningarna. Någon måste ju. Jag tänker att en förmåga att se lyckliga ögonblick när det är mörkt motsvarar det ljus de mäktiga i Tolkiens värld kunde dela med sig av när det behövdes som mest. I vår värld manifesterar det sig kanske inte i flaskor med stjärnljus, men vi får försöka dela med oss så gott det går ändå. Det är ändå så att vi alla bara är vanliga människor. Vi kan önska att det var någon annan som fick just den är tiden att handskas med men nu är det som det är. Så låt oss vara vaksamma så att våra goda intentioner inte glömmer bort människorna i systemen så att vi själva inte av misstag blir onda, men framför allt att ta tillvara på och dela med oss av eventuella lyckliga tillfällen.
"And now at last it comes. You will give me the Ring freely! In place of the Dark Lord you will set up a Queen. And I shall not be dark, but beautiful and terrible as the Morning and the Night! Fair as the Sea and the Sun and the Snow upon the Mountain! Dreadful as the Storm and the Lightning! Stronger than the foundations of the earth. All shall love me and despair!' [Galadriel] lifted up her hand and from the ring that she wore there issued a great light that illuminated her alone and left all else dark... Then she let her hand fall, and the light faded, and suddenly she laughed again, and lo! she was shrunken: a slender elf-woman, clad in simple white, whose gentle voice was soft and sad. 'I pass the test', she said. 'I will diminish, and go into the West, and remain Galadriel'. - J. R. R. Tolkien, The Fellowship of the Ring
